18 augusto

det är så jävla sjukt hur jag överanalyserar allt och ändå blir förvånad, så himla fascinerande hur det aldrig blir som jag tänkt mig?? överaskningar bakom varje hörn eller bara ingenting där jag trodde jag skulle stöta på mycket mer. åtminstone något. jag är förkyld och känner mig sliten. för en vecka sedan hade jag otroligt svårt att acceptera att sommaren är påväg bort. nu är det som att jag redan lever i höstmörkret. jag vill bara sova när klockan är 22 idag, som att det verkligen inte är sommarlov. frågan är vad jag drabbts av? en livskris nu känns fett lamt. och opassande.


lol åt det här, fattar ingenting, blev kidnappad av spexigheten bara, släpp det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0